Denna match är historisk. För första gången i historien leder ett lag från Linköping allsvenskan i fotboll och denna match är något av en seriefinal.
Så här i efterhand är det bara att hoppas att serien inte avgjordes ikväll. Matchen vanns av Umeå och slutade 1-4. Flerfaldige vinnaren av FIFAs utmärkelse till årets spelare - Marta - spelade fram till första målet som nätades av Ljungberg. Umeå spelade bra och Linköping spelade ojämnt. Genomgående i så gott som hela matchen gav Linköping ett nervöst intryck och förvaltade bollen sämre än förväntat. Bitvis fick man se väldigt fint spel även från Linköping men lägstanivån var för låg och man fullföljde aldrig ordentligt framåt. Reduceringsmålet kom på övertid - en hörna där Umeåförsvaret verkade ha lånat kudden.
Visst är det lätt att sitta på sidan och klaga. Att jag låter kritisk är dels för att jag är gnällig och bitter över att mitt lag förlorar, men mest för att de periodvis visade hur bra de kan spela. Att man förlorade så stort beror på att man möter ett bra lag och att man inte visar tillräcklig vilja. Som jämförelse noterade jag i senare halvan av matchen att Linköping vid en 2 mot 5 situation inte mer än småjoggar upp i plan. Det kommer alltså inga fler spelalternativ och bollhållaren slår bort bollen eller blir av med den. Vid ett av Umeås anfall flyttar de fram hela 7 spelare i zon med Linköpings 5 försvarare.
Resultatet 1-4 till trots så lär åtminstone en vara väldigt nöjd med kvällens match - kassören. Visserligen hade två av stans största hyresvärdar bjudit sina hyresgäster till matchen men ett nytt damallsvenskt publikrekord lär ju ge en hel del intäkter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar