Thank You for the Music

Sex minuter in i klippet och utan någon uppenbar koppling.


Idag har jag köpt tomma skivor och för första gången nyttjat att det sitter en brännare i min dator. Som bekant är tomma skivor ganska dyra. Delvis på grund av kassettersättningen, om den heter så för skivor också. Eftersom att tomma skivor skulle kunna användas till att piratkopiera musik så kostar skivorna lite extra. Påslaget går till skivbolagen. Man kan ju ifrågasätta hur mycket av de pengarna som når några artister över huvud taget och i så fall vilka artister. Anledningen till rubriken är att jag således har betalt för musik idag. Utan tvekan vågar jag mig på en gissning att de artister som får pengar inte är samma artister vars skivor jag köper eller brukar lyssna på via last.fm eller spana på via youtube.

Kurxet är att jag använde skivorna till att bränna ut iso-filer för operativsystem. Ska installera om på min uråldriga laptop och det lutar åt openSUSE just nu. Kan passa på att inflika att det är otroligt smidigt att ladda ner via bittorrent! Jag hade lite beslutsångest och då den bärbara inte har någon dvd-läsare gjorde jag som så att jag laddade ner fyra olika cd-varianter. Jag har provat KDE och Gnome förr men har inte kört någon av dem så pass mycket att jag fastnat för och föredrar den ena framför den andra. Så utöver att den bärbara långsamt men säkert kämpar med sin install-cd så har jag bränt ut två stycken live-skivor för att kunna provköra.

Summa sumarum. Även om jag betalt för musik har jag inte fått någon musik. Blev jag bedragen?

Uppdatering. Lärde mig något nytt i språkväg. En form av omskrivning. Nästan en motsats till euforism. Alltså att man säger något fint men formulerar det på ett sätt så att det inte låter speciellt tilltalande. Fast jag är skeptisk till om det är ett allmänt erkänt sätt att uttrycka sig. Skulle du kalla någons utseende sympatiskt och vad lägger du i så fall för innebörd i det?