Om man generaliserar en aning så finns det två typer av nollning, och väljer man att generalisera lite till så tillämpas de vid gymnasier respektive universitet. För min del så förekom det ingen nollning alls på gymnasiet.
Den typ av nollning som förekommer vid universitet är rolig för de deltagande och i min mening av högre nyhetsvärde men media väljer ändå att skriva så gott som uteslutande om den form av nollning som förekommer vid gymnasier. Så gott som uteslutande omskrivs sådan pennalism som om den vore den enda formen av nollning. Inte helt ovanligt förekommande är att så kallade nyanserade artiklar inkluderar en gymnasist som får uttala sig om att det handlar om att förberedelse inför vad som komma skall vid universitet. Mmm, riiiight. För någon som varit med om en riktigt nollning vid ett universitet tolkas ett sådant uttalande som att personen i fråga konstaterar att denne inte vet vad nolle-p är.
Om någon journalist faktiskt skulle bemöda sig att läsa om vad nolle-p egentligen är så skulle det väl ändå bara sluta med att redaktören väljer att ta in andra artiklar, med mer udd. Huvudsaken är väl att man kan sätta en smaskig rubrik på artikeln - eller?
Attityden mot nollning är så etablerad att Linköpings Universitet faktiskt tar upp och uttryckligen säger att nollning vid LiU inte är att förknippas med förnedring. Nolle-p var då det roligaste jag varit med om och är än idag bland det roligaste jag varit med om. Det är svårt att inte ställa sig frågande när nolle-p beskrivs med orden "Tiden då nollning förknippades med förnedring är alltså helt förbi, så du som känner oro kan ta det alldeles lugnt. Faddrarnas uppgift är att ställa upp och hjälpa dig till rätta, för att din utbildningsstart ska bli så bra som möjligt". Förvisso sant i stort men det där med att förknippas med förnedring förbryllar mig - det har mig veterligen aldrig varit befogat men lik förbannat så är det väl så än idag?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar