Två av två

Upptäckte att den här bloggen passerat ettårssträcket. Det fick mig att bläddra bland gamla poster och ägnat mig åt att minnas tillbaka.

Min lägenhet känns fortfarande väldigt fräsch, om än inbodd, trots att det redan gått ett år. Guldfiskarna har tyvärr gått ur världen, av sannolika skäl på grund av hög ålder. Inte en enda blomma i kruka har dött. Men den där stackars monstran som mer eller mindre kokades under transporten från Hälsingland har inte riktigt hämtat sig än. Vid mina föräldrars senaste besök påpekade mamma att jag kanske skulle kunna överväga att ge upp och göra mig av med den och plantera om någonting annat i den stora krukan. Jag tror att jag har planteringsjord på förrådet men lusten att plantera om har inte infunnit sig. Än.

Nu är det inte länge sedan jag var i Amsterdam och träffade AoT. På samma tema känns det som att var ganska nyligen jag hälsade på Kvernes mfl i Oslo men det var ju faktiskt i våras. Till min förvåning har det redan gått över ett år sedan Marc & Tim var här. Vilket betyder att det var långt över ett år sedan jag spelade WoW senast. Jag skriver inte slutade för det är ganska många som envisas med att påpeka att jag bara har ett långt uppehåll.

Hittade bilder från förra årets svarta. Nu är det inte långt kvar till årets spritrunda. Vad många roliga minnen man han få under en endaste liten fest, nog för att jag höll igång i 18 timmar i sträck. Minns att jag gick hela vägen hem utan att ens komma fram till en telefonist för att få boka taxi. Sträckan är ett antal kilometer och måste ha tagit mig långt över en halvtimme.
Så här i efterhand sätts det i lite perspektiv med vad jag senare under hösten råkade ut för då jag gick en betydligt kortare sträcka efter en inte ens i närheten av lika blöt fest. Att utredningen körde fast kanske inte är så konstigt när det saknades vittnen och jag inte ens kunde säga om gärningsmännen fanns med bland det urval av bilder jag fick titta på. Kan inte klandra polisen för de svarade snabbt och professionellt på mitt larm. I stil med ordspråket "säg det ont som inte för något gott med sig" så ledde händelsen till att jag fick veta att jag har ett väl fungerande socialt skyddsnät. Vill ta tillfället i akt och än en gång ägna ett Tack till er!

Rubriken anspelar på en post på min mobilblogg. En av de sista gångerna jag träffade mormor - i samband med att den här bilden togs - hade vi många nyheter att delge henne. Mamma och pappa var oroliga inför hur hon skulle reagera på att lekstugan hade skänkts bort och ersatts av en friggebod. Hon var överväldigad och jag känner mig än idag smickrad över hur hon utbrast att "Vad bra för Johan att kunna bo här när han hälsar på!" - ett uttalande som det fanns en uppsjö möjliga resonemang bakom, men likväl får det mig att le när jag tänker tillbaka på det.
Även jag hade en nyhet för henne. Nämnligen att jag och min sambo i över fem år precis gått skilda vägar. Hon blev väldigt snopen men fann sig väl. Hon lättade upp stämningen genom att ur handväskan ta fram en present hon hade tänkt ge oss. Uppenbarligen hade hon begränsade möjligheter till förberedelse men - medvetet eller ej - blev det mycket symbolik. Två tuber med tandkräm och två tandborstar. När man känner henne så väl finns det mycket man kan tolka in i det. För övrigt så ville mitt ex inte ha någon tandborsta eller en av tuberna. Tappade tråden en aning men för att knyta an till rubriken igen. Nu är det snart slut i tub nummer två.