Vandring

Det passade så väl att sätta punkt för den förra posten så det fick bli en egen post för det här. Först ett förslag på musik att lyssna till när ni läser vidare. Den som vill får lyssna på Walking on Clouds istället.



När jag skummade igenom arkiven så upptäckte jag även en post som talade om hur lång tid det tog innan jag invigde mina vandrarkängor. Rent ordagrant gör den ju iofs inte det men den lämnar tillräckligt med information för att jag instinktivt måste försöka glömma bort i vilken ordning månaderna kommer, för att på så sätt undgå att inse hur lång tid det faktiskt tog.

Nu minns jag inte hur många gånger jag vare ute för att - som det heter - gå in kängorna. Om man ska tro bilderna så uppenbarligen hade jag dem på mig hemhem vid jul. En jul som skiljde sig på många sätt mot sina föregångare, även om det fortfarande fanns gott om likheter. Men de senaste månaderna har de stått på en hylla. Nu ska man av den anledningen inte tro att jag inte har gått på den tiden. Visserligen har jag föredragit att springa (läs: Garmin Forerunner 405), cykla (läs: till och från jobbet) och simma (läs: dyka/snorkla) men fram för allt så behövs inte stabila skor som skydd mot att vricka fötterna om man ändå inte bär tungt. Därför har jag valt svalare saker att ha på fötterna. Som i bilden nedan - tagen med självutlösare - då jag har sandaler (med strumpor i för att undvika skoskav - modegudar, come and get me!).




PS. På tal om något helt annat så kan jag inte låta bli att förvånas över att gärdesgård inte stavas ens i närheten av hur det uttalas.