En frågeställning till er som tycker att 50-åringen gjort rätt när han tog lagen i egna händer.
Betänk att trakasserierna pågått under en längre tid. Om man antar att det hela hanterats som det bör åtminstone till en början så har familjen polisanmält det. Pojkarnas föräldrar lär ha blivit informerade om inte annat genom polisen eller om5 50-åringen gjort vad de flestra andra gjort och klagat till busfrönas föräldrar. Rykten sprider sig snabbt och något som pågått så här länge lär med tiden ha blivit allmän kännedom på orten. Ändå fortsatte det.
(Utvikning. Här är i min mening det egentliga problemet. Varför fortsatte det? Hade inte föräldrarna någon pli på sina ungar? Ungar tappar normalt intresset ganska lätt - var familjen verkligen så tacksamma att jäklas med? Och i förlängningen, när de inte själva kunde lösa problemet på ett moget sätt - vad gjorde samhället?)
Jag tänkte våga mig på att likna det med att det förekommer mobbing i en skolklass. Ett gäng utsätter en person i klassen för taskigheter och resten av klassen blundar. Lärarna blundar. En dag i ett trängt läge så rinner bägaren över. I kombination av rädsla och vrede knivhugger personen en ur gänget och hugger efter ytterligare en som försöker ta sig därifrån. Jag kan inte sätta fingret på var liknelsen felar men jag är övertygad om att reaktionen skulle bli ett ramaskri med extrainsatt föräldramöte och en storm av kritik mot skolans personal. Jag tror inte att någon skulle säga "Bra jobbat! Där visade du dem var skåpet ska stå." till ungen.
Med sin hämningar dämpade av mediciner och alkohol hamnar 50-åringen i ett trängt läge och står upp för att försvara sig själv och sin avkomma. Han handlar på instinkt. Tack vare alkoholens dämpande effekt håller instinkten i sig så länge att han hinner ladda om utan att få sinnesnärvaro att väga in det instinktivt felaktiga i att döda.
Nu kommer jag att glida bort från vedertagna fakta och spekulera. Jag antar att om familjen hade haft någon mer på sin sida hade de inte varit ensamma om att vara offer. Varför skulle en enda en av alla dem som vänt dem ryggen under så lång tid bjuda in dem till att vara med i gemenskapen nu? Visserligen är skuldkänslor en stark drivkraft och nog lär myndigheter som tidigare försummat sina åtaganden rikta särskild uppmärksamhet åt familjen nu, men det handlar egentligen inte om omtanke utan att det skulle se illa ut annars.
Så till den egentliga frågeställningen. Frågan kan tyckas retorisk men är snarare en uppmaning att säga emot mig om jag har fel i ovanstående. Tror du att 50-åringen kommer att bli mer involverad i bygemenskapen eller mer utstött efter det här? Om jag var en granne som skulle vilja låna lite mjölk så skulle jag välja ett annat hus att gå fram till dörren och knacka på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag förstår tyvärr inte din poäng...
Egentligen gick jag i första hand inte in för att göra någon poäng utan för att föra fram en frågeställning. Jag ifrågasätter retoriken i att försöka visa någons oskuld genom att påtala att andra har felat.
I mina öron får man en björntjänst på köpet när man väger in trakasserierna som förmildrande omständighet. Samma trakasserier och samhällets tafatthet ger även mannen ett motiv att hämnas. Att agera på ett sådant motiv är fel. Med dödligt våld i allra högsta grad. Så, hur kan man utesluta att hämndmotiv varit en bidragande orsak till mannens agerande? Hur kan man vara så säker på att han är utan skuld?
Uppgifterna om att den avlidne ska ha bett för sitt liv och att den skadade blivit skjuten i ryggen ger anledning att ifrågasätta om det var nödvärn. Hur kan man vara så säker på att 50-åringen inte hade något annat alternativ och att hans agerande är oklanderligt?
Jag skulle utan tvekan låna mjölk av 50-åringen! Samtidigt kunde jag passa på att be om hans autograf! Du tror väl inte ,på fullt allvar, att familjefadern är ett potentiellt hot mot alla i sin omgivning?Det gör definitivt inte jag i alla fall!
Potentiellt hot utgör vi alla men nej jag tror inte att han utgör ett hot mot alla i sin omgivning. Däremot är jag inte övertygad om att han är klanerfri eller utan skuld i den här historian. Jag känner ingen lust att lära känna honom och vore jag granne med honom skulle jag föredra att fråga någon annan granne om jag behövde låna mjölk. Med liknande skäl till grund skulle jag även undvika att knacka på de hus 15- och 16-åringens familjer bor i.
Talesättet det är aldrig ens fel när två träter ligger det ofta något i. Jag föredrar att gå till en granne som inte varit inblandad i fejden.
Skicka en kommentar