So we meet again

Mmmph. Idag har jag träffat Anna igen för första gången sedan vi skildes åt. Åkte till gamla lägenheten för att gå igenom och dela upp saker. Det gick väl på det stora hela hyfsat bra. Vi var trevliga mot varandra. Vi fick en del gjort. Jag orkar inte bråka om småsaker och gav väl upp en del saker jag egentligen hade velat ha utan att "slåss" för dem. Vi har nog båda svårt för att säga tack. Jag vet att jag brukar vara dålig på det och idag tänkte jag på att hon undvek att säga det. Det närmaste hon kom var när hon uttryckte uppskattning för att jag lämnat takbelysningen tills vidare, men något tack hörde jag inte för något.

En nyhet som förvånade mig var att hon planerar att flytta ihop med den där andra, en kille som hon beskriver som ett drägg. Även om vi hade förhållandevis trevligt och kunde umgås när vi delade upp våra tillhörigheter och har mycket gemensamt kan jag inte hjälpa att lägga märke till våra olikheter mer och mer. Sedan kryper det fram mer och mer information hon undanhållit mig, så jag börjar tvivla på att jag fått höra hela sanningen den sista tiden. Har börjat fundera vad mer som hänt utan min vetskap och om något hänt bakom min rygg. Det bästa är nog att bara slå bort tankarna!

Dagen till ära så har Cyanide and Happiness en strip som jag kan identifiera mig med. Även om det inte alls var sådär det gick till så planerade hon om att flytta ihop med någon annan innan vi ens hade börjat dela upp saker och ting. Det känns som ett dåligt skämt. Det är väl bara att säga som på Idrottsgalan 2003 - Ja' ä inte bitter.