Svartan

Igår var det alltså svarta lördagen. Jag åkte hemifrån vid åtta och anlände i lagom tid till sillfrukosten. Ungefär arton timmar senare kom jag hem efter en dag av festande. Så här dagen efteråt är jag inte bakis men mer än lite trött. Frukosten med SOF-gänget var kanon och presenterna en uppskattad överraskning. Det var kul att sågen kom till så pass mycket nytta när det skulle grönsaker skulle "skäras" upp.

Själva rundan hör det väl till att man inte säger så mycket om. Jag hade det i alla fall jäkligt bra. Många glada ansikten längs med spåret. Många vänner men också många nya ansikten. De två sista stationerna hann stänga innan vi kom så långt men jag klagar inte. Det var inga tråkiga dröjsmål utan bara trevligt. På det stora hela var det fest som vanligt, fast längre.

Planen var att ta taxi hem. Bland förberedelserna ingick att jag hade med mig en gammal mobil med numret till taxi inlagt i telefonboken. Någon gång vid ettiden lämnade jag området och gick ut för att ringa taxi. Efter ungefär tio minuter av "Tack för att du väntar. Du behåller din plats i kön." började jag gå. Det slutade med att jag gick hela vägen hem utan att få svar. Då de hade ett 020-nummer så lade jag inte på när jag kom hem utan lyssnade lite då och då på mobilen medans jag fixade lite att äta, borstade tänderna och stängde av först när jag gick och lade mig. Tiden uppgick till över en timme. Man börjar ju fundera om det verkligen var rätt nummer jag ringde.

Idag gick jag upp klockan tio, ordnade en grym brunch och sedan har jag tillbringat större delen av dagen med att slappa, både framför teven och halvslumrandes på balkongen. Ahhh!